Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2013

Jag fick ett samtal igår. Om du läser det tidigare inslaget om flickan som fick trikiner i hjärnan. Hon dog igår! Denna så underbara flicka, som stod utanför vårt hus 2004, första gången vi kom, då 5-6 år gammal, med en baby i famnen. Hon tog hand om bebisen för mamma låg inlagd med tb.

Familjen tog henne till andebesvärjaren, sålde sin oxe, offrade till förfädernas andar. Jag vet inte detaljerna, men de hade ju motsatt sig vidare sjukhusbehandling.

Vi har sorg. För två veckor sedan så kramade jag Lukhi Rachel. BildLukhi Rachel 2009

Annonser

Read Full Post »

BildInvigningsceremoni för datasalen med traditionell santaldans

Read Full Post »

Vi har ju sett till att sjukhusets sköterskor inte bara vistas där, eftersom det inte krävs heltid nuförtiden. Det var spännande att följa med ut på ett bybesök som de nu gör varje vecka. Det blev nog inget sedvanligt besök då de vita följde med, för väldigt många samlades under trädet. Normalt så går vårt team till varje familj som har ett barn i vår skola, som en del av skolhälsovården, men också som en förevändning att vara i byn. Dom tyckte det var hur jobbigt som helst första tiden som de var ute i byarna på detta vis, för det var en helt ny situation. Men nu har de vant sig och gör stor nytta, med undervisning och hänvisning till rätt vård.
En synsvag ung mamma med långvariga ögonproblem var där. Det ledde till att hon fick komma till sjukhuset nästa dag, och skickades dagen därpå till en ögonläkare. BildDen synsvaga kvinnan

Read Full Post »

Förra lördan hade vi vår första träff med fadderflickornas föräldrar. Oväder hindrade många, tyvärr. (Det är inte som hemma att tre dagars regn hindrar oss särskilt.En kvinna som vi faddrade till full utbildning berättade för dem om sin utveckling, från fattig byflicka till att nu stå på egna ben, gift och första barnet vid 26 ist.f. vid 16. En väldigt lyckad dag trots manfallet. Det gäller att motivera dessa föräldrar, för en handfull flickor har lämnat pga traditionen att bilda familj vid 15-16.

Förresten, att det regnar i oktober händer väldigt sällan, och många är oroliga för risskörden som borde mogna, men står i vatten.

 

 

Read Full Post »

Ut ur internetdimman

Hej vänner,

Nu är vi i Calcutta. Internet och även telefon har varit omöjligt dessa 14 dar.

Vi har mått bra allihop hela tiden. Vi är nöjda med våra insatser. Två steg framåt och ett bakåt, mycket tålamod. Vi har mycket att glädja oss över, och vi känner oss rika och lyckliga som får vara med dessa fantastiska människor. Jag ska följande dagar ge er glimtar av vår resa.

Skolan: Den är så mycket fräschare, nu när elektricitet är installerat, och restaurerad överallt. Vi har påbörjat en process där vi övervakar skolans resultat närmare, och om 2 veckor ska lärarna få gå en 2-3 dagarskurs. Skolans resultat är förhållandevis goda.

Elev-datorerna invigdes då vi var där. Indien är ett land med högtidliga invigningar och hedersbevisningar. Med graciös santal (stambefolkningen)-dans, santaltrummor och sjungande flickor, i procession, fördes vi till avtäckning av en ingraverad marmortavla utanför datorsalen.

Sjukhuset: Nedslående resultat vad gäller vår deltidsdoktors insatser. Goda resultat av vår byhälsovård. Därför satsar vi fortsatt på denna linje, människor får hjälp ute i byarna samt får lära förebyggande hälsovård.

Vårt fadderprojekt började egentligen med en flicka som stod utanför vårt hus 2004 då vi var där första gången. Henne följer vi fortsatt upp, hon är dock inte med i vårt egentliga fadderprojekt, går på en annan skola. Nu hade hon fått trikiner i hjärnan. När jag fick träffa henne i sitt ömkansvärda tillstånd förstod jag hur mycket vi älskar henne. Hon får maskmedel Albendazol för detta, och man säger att det ska rädda henne, men masken kan ge men för livet. Men familjen, som är urfattig, ska prompt ta henne till andebesvärjaren därhemma. De tar bort all medicinering, men tackochlov, inte Albendazolen, och ska sälja sin enda oxe för att ha råd till andebesvärjarens krav på slaktoffer till gudarna, en gris och en get, samt för att ha råd att betala honom. De som hjälper oss avråder oss från att göra något nu, för om man föregriper utvecklingen och tar henne till sjukhus och hon där inte blir frisk, ja då vänder sig hela byn mot våra medarbetare. Därför avvaktar vi, och sedan skickar henne till allra bästa behandling.

P g a ofattbart mycket tekniskt strul, även nu, finns inga bilder tillgängliga från denna resa, i detta inlägg.

Read Full Post »