Hej vänner,
Nu är vi i Calcutta. Internet och även telefon har varit omöjligt dessa 14 dar.
Vi har mått bra allihop hela tiden. Vi är nöjda med våra insatser. Två steg framåt och ett bakåt, mycket tålamod. Vi har mycket att glädja oss över, och vi känner oss rika och lyckliga som får vara med dessa fantastiska människor. Jag ska följande dagar ge er glimtar av vår resa.
Skolan: Den är så mycket fräschare, nu när elektricitet är installerat, och restaurerad överallt. Vi har påbörjat en process där vi övervakar skolans resultat närmare, och om 2 veckor ska lärarna få gå en 2-3 dagarskurs. Skolans resultat är förhållandevis goda.
Elev-datorerna invigdes då vi var där. Indien är ett land med högtidliga invigningar och hedersbevisningar. Med graciös santal (stambefolkningen)-dans, santaltrummor och sjungande flickor, i procession, fördes vi till avtäckning av en ingraverad marmortavla utanför datorsalen.
Sjukhuset: Nedslående resultat vad gäller vår deltidsdoktors insatser. Goda resultat av vår byhälsovård. Därför satsar vi fortsatt på denna linje, människor får hjälp ute i byarna samt får lära förebyggande hälsovård.
Vårt fadderprojekt började egentligen med en flicka som stod utanför vårt hus 2004 då vi var där första gången. Henne följer vi fortsatt upp, hon är dock inte med i vårt egentliga fadderprojekt, går på en annan skola. Nu hade hon fått trikiner i hjärnan. När jag fick träffa henne i sitt ömkansvärda tillstånd förstod jag hur mycket vi älskar henne. Hon får maskmedel Albendazol för detta, och man säger att det ska rädda henne, men masken kan ge men för livet. Men familjen, som är urfattig, ska prompt ta henne till andebesvärjaren därhemma. De tar bort all medicinering, men tackochlov, inte Albendazolen, och ska sälja sin enda oxe för att ha råd till andebesvärjarens krav på slaktoffer till gudarna, en gris och en get, samt för att ha råd att betala honom. De som hjälper oss avråder oss från att göra något nu, för om man föregriper utvecklingen och tar henne till sjukhus och hon där inte blir frisk, ja då vänder sig hela byn mot våra medarbetare. Därför avvaktar vi, och sedan skickar henne till allra bästa behandling.
P g a ofattbart mycket tekniskt strul, även nu, finns inga bilder tillgängliga från denna resa, i detta inlägg.
Lämna en kommentar